God morgon!
Just idag är jag så tacksam och ödmjuk över att kunna skriva att den är god för det är den. Det kunde nämligen varit precis tvärtom.
Ni som läst bloggen länge vet att Laura blev nötallergiker när hon var 1,5 år. Hon fick då en allergiskchock efter att ha fått en halv cashewnöt och höll på att kvävas här hemma. Som tur är hade vi hjälpande medicin hemma den gången som jag gav henne innan det blev så kritiskt och som underlättade lite.
Inlägget kan läsas HÄR!
Det togs blodprover och då visades det att hon var dödligt allergisk mot alla nötter. Vi blev utbildade hur vi skulle göra vid akutsituation och fick akutmediciner att bära med oss överallt. Personal på förskolan och skolan fick också möjlighet att få gå och lära sig hantera akutsituation (om dom ville) och även där finns akutmedciner.
Efter det togs det blodprover varje år för att om det förändrades och ifall det tillkom andra allergier.
I augusti 2015 precis efter att vi kommit hem från semestern på Gran Canaria fick vi ett brev som fick mig att gråta, av lycka! Allergin hade ändrats. Laura hade utvecklat pollenallergi och därmed hade flera nötter fallit bort från allergilistan. Hon var "bara" dödligt allergisk mot cashewnötter pch pistagenötter resten skulle vi börja fösa in i hennes kost.
Lycka!!!
Sedan dess har vi sakta, men säkert börjat ge henne nötprodukter under kontrollerade former. Och det har gått bra, tills för ett halvårsen när Zoran gav henne en valnöt och hon sa att det kliade i munnen och sedan fick nässelutslag på kroppen. Det kunde vara att valnöten varit i samma fabrik som en cashewnöt fick vi till oss då. Men vi har aldrig gett henne valnöt igen efter den gången ifall att.
Och så igår då så fick hon en liten bit av min hemmagjorda lchfsnickers medans hon läste läxor. Den har hon ätit MÅNGA gånger utan någon som helst reaktion. I en halvtimme läste hon läxor och gick sedan iväg. Efter typ en kvart fick jag en känsla att gå runt och se vad barnen gjorde och hittade inte Laura. Hom var på toaletten och såg svullen och rödgråten ut. Hon sa att hon hade ont i magen och ont i halsen och att hon inte sagt till mig för att hon var rädd att jag skulle säga att hon inte tålde jordnötter. Mitt älskade lilla barn vill ju tåla nötter!
Så rätt hon kunde ha! För precis så var det ju! Dock livsfarligt och hon vet nu att hon aldrig får göra så igen.
Jag fattade ganska snabbt att NU är det dags att för första gången på 6 år behöva göra det som vi lärt oss. Emsam med alla 3 barnen ringde jag Zoran och sa att det var dags och han skulle komma. Sen ringde jag 112 samtidigt som jag löste upp kortison i vatten och gjorde iordning adrenalinsprutan.
Då började hon kräkas och trots att hon ätit massa mat så kom det bara upp nötbitar inkappslade i slem. Fattar ni vad kroppen är grym eller?! Den sorterade ihop det den inte ville ha och fick upp det. Sen började hon att få svårt att andas så då slog jag in adrenalinsprutan och började hälla i henne kortisonet. Dom medicinerna hjälpte och hon blev bättre för stunden. Akutmediciner botar inte utan dom undelättar och sparar en lite tid förhoppningsvis.
Strax efter kom ambulansmännen och jag lämnade dom andra barnen till grannen så dom kunde vara där tills Zoran kom. TACK! Precis när vi satt oss i ambulansen kom Zoran.
Jag och Laura åkte iväg och i ambulansen började reaktionen eskalera igen. Hon blev svullen i ögonen, klia i halsen och nässelutslag började komma.
Väl inne på sjukhuset fick vi snabbt ett rum och hon fick massor med mediciner och en infart. Nässelutslagen blev värre och värre och kliet i halsen vägrade avta så det fick ges ännu mer mediciner. Och till slut hjälpte det!
Laura fick så mycket beröm. Hon gnällde inte en enda gång och var hur tuff som helst. Min kämpe! Även jag fick beröm för att jag gjort ett bra jobb. Det värmde för där och då känner man sig så maktlös som förälder ♡
Nu mår Laura bra och en ny remiss för blodprover är skickad för nu börjar allt om från början! Vi måste få veta vilka nötter det är exakt även om jag och Zoran bestämt att alla nötter ska uteslutas vad proverna än visar. Detta vill VI inte göra om i onödan och tar hellre det säkra före det osäkra.
Så till alla i allmänheten vill jag som förälder nu göra en vädjan!
Snälla, tänk er för innan ni öppnar en nötpåse på spårvagnen, tåget, tunnelbanan, bussen, flyget, väntrummet eller var helst du befinner dig. Det kan finnas någon som är dödligt allergisk i närheten.
Tack!
