Mina älsklingar sjöng för mig och gav mig ett fint kort inna vi gick upp till grinden för att vänta in transferbilen.

Jag vågade inte ha med mig mitt nya fina armband som jag fick av Natalie i present på vår fest, men nu ska jag alltid ha på mig det. Visst är det finns?!♥

 

Det var folktomt längs stranden när jag sprang imorse. Kan det bero på att det är lördag?

Sover folk lite länge då kanske? HUr som helst så kändes det fint att få springa där helt ensam och bara njuta av havsdoft och ljudet av vågorna.

 

Näst sista löprundan här och jag väljer att bara njuta och att känna en enorm tacksamhet över att faktiskt ha kunnat komma hit istället för att känna sorg över att snart lämna det. I 3 år har jag väntat på precis det här och så länge ska vi aldrig mer vara utan solsemester, aldrig! Vi som har valt att vara "ovaccinerade" mot covid-19 har inte kunnat ta förgivet att kunna resa fritt. Så sjukt!

Puss

 

Jag njuter av varenda löpsteg härnere. Tänk att det känns så här fantastiskt att kunna andas när man springer. Helt amazing alltså! Det är mysigt att känna igen fler och fler och hälsa på dom.

Rutinmänniska som jag är tröttnar jag aldrig på detta! Och min grymma dosett med alla mina kosttillskott är lltid med på resor.

 

Något av det bästa med att springa här nere är att jag märker vilken otroligt bra form jag är i. Hemma i Sverige med all pollen så är löpningen sällan lätt för mig, men jag är liksom van vid att behöva kämpa med andningen. Här nere i Spanien är det annorlunda. Jag springer 8-10km varje morgon och det är inte ens jobbigt. Svettigt och varmt är det absolut, men inte jobbigt. Känslan är att jag hade kunnat springa precis hur långt som helst. En helt fantastisk känsla att få uppleva vad 2½ år av löpning har gett mig. Så tacksam!

Idag fick jag och Zoran tvinga med barnen till havet. Det har varit iskalla strömmar å det var svinkallt, men skit i det.

 

Buenos Dias!

 

Nyp mig armen, tänk att vi ska bo här i en vecka! DRÖMMEN!

 

Sista löprundan och gympasset avklarat!