Fredagskvällen blev inte alls som tänkt. Zoran tände grillen när jag kom hem kl.16:45 och då mådde Laura illa. Hon hade ätit apelsin en stund innan och efter det hade det börjat. Hon hade även ont i magen och jag trodde första att det kanske berodde på förstoppning. Efter ett par minuters försök på toa ser jag att hon börjar bli väldigt flammig på halsen och ber henne ta upp tröjan, men då fanns inga utslag. Men efter en halv minut tyckte jag att det bara blev värre på halsen och när jag tog av henne kläderna bara ploppade det upp prickar överallt och på innanlåren såg hon brännskadad ut av rodnaden. Ringde till Zoran som stod vid grillen och informerade honom om läget hemma.

 

Sen gick det fort kanjag tala om. Jag förstod ju direkt att hon måste fått en korsallergi från apelsinen. Det är extremt mycket pollen ute nu så det är inte så konstigt att det blir korsreaktioner. Hur som helst så drar jag fram hennes akutmedicin och börjar blanda hennes kortisontabletter i vatten. Evelina hjälper mig att röra blanda så jag kan få av Laura kläderna för att hålla kolla på alla utslag. Det går inte att berskriva hur fort det går för nässelutslagen att försöka sig. Hon drack kortisonblandningen plus en till allergitablett och jag ringde 112. Jag ville inte ge adrenalinsprutan i onödan ifall kortisonet skulle räcka och ville därför ha någon att bolla med. SOS skickade ambulansdirekt och efter 2 minuterssamtal så har utslagen spridigt sig överallt och upp i ansiktet så då kopplades en sjuksköterska sa att sprutan skulle ges omedelbart! Laura var rädd, men hon fick blunda när jag skulle slå in sprutan och sedan räknade vi ihop till 10 och sedan 5 för att vara säkra på att vi inte räknar för fort. Min modiga och duktiga flicka. Jag är så stolt och imponerad av henne.

  

När vi kom hem hade alla prickar blivit till stora kartor över hela hennes kropp.

Typiskt vid nässelutslag. Klockan 22 hade alla mediciner hjälpt och all rodnad var borta, man hade aldrig kunnat ana att hon sett ut så där.

 

Jag har precis klippt navelsträngen, skurit av säkerhetslinan på fallskärmen och sagt upp mig från Kommunen. Jag är fortsatt tjänsteledig tills min tjänsteledighet går ut 3 september iår.

Det är så klart med blandade känslor för jag har älskat mitt jobb. Kanske inte varje dag och hela tiden, men i det stora hela. Psyk och missbruk har varit det jag brunnit för mest. Jag har jobbat med kollegor som lärt mig mycket genom åren både sjuksköterskor, undersköterskor, psyksköterskor och vårdbiträden. För att inte tala om alla brukare/vårdtagare jag haft.

11 år, ELVA år! Tacksam för varenda ett!

 

Nu står jag helt på egna ben som egenföretagare och har försörjt mig enbart på det sedan augusti förra året! Detta är en stor dag för mig! Allt slit har varit värt det och jag kämpar ännu! Man får ALDRIG bli bekväm eller ta saker förgivet som egen. Jag kommer fortsätta vidareutbilda mig och fortsätta utveckla mig och mitt företag. Man blir aldrig fullärd och det är ju det som är så galet drivande med alltihop!

 

Bild från mitt sista arbetspass i Kommunen i augusti förra året!

Jag fick ett mms av Zoran när jag jobbade ikväll.

Efter att ha varit lös i 6 månader har första tanden äntligen kommit ut. Zoran hade lindat tråd runt och drog lite lätt och "PLOPP" så var den ute. Självklart ringde jag upp och fick prata med henne. Och när jag kom hem sov hon så då fick jag pussa på min stora tjej. Tänk vad tiden springer iväg.

 

♥Mms-bilden på vår lyckliga tjej♥

Nu har det alltså blivit dags, i morgon klockan 7:30 ska jag och Filip infinna oss på Lundby för röroperationen.

Det är det bästa för honom och jag vet att det kommer gå så bra, men ändå finns där en liten oro. Liten och helt onödig, men ändå finns den där. Sövning är aldrig kul och bara tanken på att vara med och se när min lilla pojk ska somna får magen att vrida sig. Hoppas rören fäster sig bra så dom sitter där dom ska länge så vi slipper göra detta fler gånger även om oddsen går emot det. GAH!

 

Men det kommer gå bra, det måste gå bra!

 

När jag och Filip byggde lego förut så berättade jag för honom att han ska opereras i morgon. Ett skrattande "Neej!" fick jag som svar. Men när jag förklarade att han ska till läkaren för att läkaren ska titta och fixa i hans öron så sa han "Okej okej...!".Mer än så behöver vi liksom inte gå in på det för det är ju egentligen det enda han kommer minnas. Han är ju så van med läkare och allt redan.

 

Älskade prins, nu hoppas vi att din 15:e öroninflammation var din sista detta året ♥

 

I september fyllde skolan som Evelina går på 25 år. Det firades idag med fest på skolan. Det bjöds på kladdkaka och fiskedamm och vi fick gå runt och titta i lokalerna och i deras böcker. Barnens morfar var också med. Han ville nämligen också se sitt första barnbarns första konsert. Alla barnen skulle nämligen spela fiol.

 

Det var helt fantastiskt att se och höra barnen spela så fint. Helt otroligt vad dom lärt sig på ynka 2 månader.

Jag både rös och grät, löjlga mamman ♥

Jag och Zoran fick ett restaurangbesök i present idag. På den finaste restaurangen med den godaste maten i hela stan dessutom. Barnpassning var redan fixat.

Vi fick ett bord för två med fin duk, snittblomma, dekorationer, egen servitris och egen kock.

I dom stora menyerna kunde vi välja allt från "Kårv med bröd" till "Lakris Glass"

 

Systrarna Babunovic Restaurang

En matbok till Mama och en till Tata ♥

 

Natten till igår drömde jag att min bror Daniel och hans Carro fick en flicka.

Och i natt kl.02:27 föddes det ett litet flickebarn hemma i vardagsrummet.  3 timmar från första värken och förlöst av sin mormor. Häftigt och magiskt!

 

Så grattis till numera 2-barns föräldrarna och till Isabelle som blivit storasyster till denna lilla Alice på 3200g och 50cm ♥

 

Nu längtar vi efter att få träffa dom alla 4 ♥

Puss

Idag var vi en snabbis (Verkligen snabbt, min kropp är inte redo för sånt än, det märktes.) på Allum för att köpa kallingar till Filip som numera nästan är helt blöjfri. Han har den på natten, oftast är den torr på morgonen, men dom gånger den inte är torr läcker skit Libero-blöjorna ändå så allt i sängen får bytas. Suck!

Sen har han blöja på sig om vi ska åka bil länge eller gå i affärer dock väntar han alltid med att göra sina behov tills vi kommer hem. Nu ska han bli blöjfri även på dagis så nu måste vi fylla upp facket där. Vår duktiga kille ♥

 

Massor med nya kallingar från hm, kappahl och lindex.

Och en Bilar-tröja för att han tar sin antibiotika utan protester. Jupp grabben har öroninflammation igen...

 

 

Den sjukt pinsamma, men väldigt stolta mamman är i farten. Filip kissade i pottan idag och han blev så stolt själv att han stod tillsammans med alla oss och applåderade och ropade bravo! 

 

Jag trodde inte att han skulle bli blöjfri försen nästa vår/sommar då han inte visat något intresse för det alls. Vi har dock märkt att han är väldigt medveten om när han behöver göra sina behov och därför har vi i 3 dagar haft honom blöjfri hemma (inte ute eller på dagis) och han har hållt sig och inte kissat försen på natten/morgonen i blöjan. Men så idag hände det i muta om att få en multivitamin-björn satte han sig på pottan (i Evelinas rum) och kissade.  Hurra!!!! Nu har vi kanske en helt blöjfri grabb i slutet på sommaren iallafall.

 

En stolt och applåderande Filip! 

(Jepp pinsamma mamman både skriver om händelsen och lägger upp bild på kisset, sådeså!)

I lördags morse kl 8 när jag höll på att packa gymväskan kom tjejerna inrusande och tjoandes. Jag skrek och tårarna rann. Livrädd, chockad, lycklig och föväntansfull. Mitt första uppdrag fick jag med en gång.

Nästa uppdrag var att under dagen sälja penisformade fruktkarameller och mintpastiller. (Jag lyckades med det och tjänade 243kr.) Sen bar det av till Masthugget för frukostpicknick därefter Bollywood-danskurs. Efter det blev det spårvagnsfärder och en stund i Brunnsparken för att fråga gamla tanter efter sängkammar-tips innan det bar av till Liseberg för lunch och ett fruktansvärt besök på SpökhotelletGasten (det värsta jag vet!!!!!) och 5-kamp.

Sedan bar det av till Märiam för att fixa mig och alla andra tjejerna fina samtidigt som vi njöt av ostbricka och vin.

En underbar tapasmiddag på La Sombrita väntade för att vi sedan skulle bege oss mot Lounge för att dansa.

 

Min möhippa är en av dom bästa dagarna i mitt liv och jag är så lycklig och evigt tacksam till tjejerna för att dom planerat och fixat allt detta för mig mitt i semestertider dessutom. Jag älskar dom allihop

 

Dom enda bilderna jag har är ifrån Instagram (undermyumbrella.se heter jag där), men förhoppningsvis kommer jag att få ta del av korten som tjejerna tog med systemkameran sen så jag kan lägga upp dom här i efterhand.

Idag gifter sig Vanessa och Åke. Dom ska bli Herr & Fru Karlsson. 

Åh så roligt det ska bli och vädret kunde inte ha varit bättre heller. Fantastiskt!

 

God morgon ♥

 

Här hinkas det kaffe för klockan 11 ska vi vara på ÖNH på Lundby med Filip.Tjejerna ska vara hos Baba och mysa så länge.

 

Dom vill visa henne något som hon bara sett på Skype medans vi var i Örebro..

Dagen efter olyckan så åkte vi in till stan för att byta in Filips bilbarnstol (man får ju inte använda krockade stolar) och för att träffa läkaren.

Tjejerna skötte sig exemplariskt under olyckan och efteråt med ett mod som heter duga och deras mormor ville överraska dom med något speciellt.
När vi kom till affären avslöjade hon att dom skulle få ta hål i öronen. Lyckliga tjejer valde dom örhängena som dom helst ville ha.

 

Evelina valde rosa blommor och hon fick börja medans mormor gick iväg med Laura. Det gick bra, men hon blev lite rädd för ljudet från pistolerna och fällde några tårar.

Sedan var det Lauras tur och då fick mormor gå i väg med Evelina så att hon inte skulle avslöja hur hon kände. (Hon blir lätt överbeskyddanade)

Det gick kanon. Inte en tår trots att hon sa "Mamma, det gjorde lite ont" utan en överlycklig 4 åring med regnbågsfärgade blommor i öronen.

Så duktiga!

 

Min lilla tös, det finns ingen som du.

Så stor, men ändå så liten.

Mellanbarn, men fullt synlig.

Omtänksam, explosiv, mysig, sprallig, rolig och känslig.

Tänk att Du är min och Jag är din.

Du får mig att vilja utvecklas och vara den bästa mamman jag kan.

 

 

Där står jag och bär min förstfödde. Hon som från första sekund ändrade hela vår tillvaro.

Som nu snart når ända ner till golvet när jag lyfter henne.

Så smart, envis, vacker och omtänksam.

En helt fantstisk person som inspiererar mig att bli det bästa jag bara kan.

Vi växer tillsammans hon och jag, dag för dag bredvid varandra.

Tänk att just Du kom Evelina och att just Jag fick bli Din mamma ♥

Jag har skrivit på detta länge, i flera veckor faktiskt.

Nu ska det avslutas och publiceras, för ni förstår att saken är den att min svärfar har somnat in.

Sent i torsdags kväll den 29 augusti!

 

 

Som jag kommer sakna Dig.  Min telefon har inte ringt och visat Ditt namn på flera månader nu. Förr kunde Du ringa 5 gånger om dagen bara för att höra hur vi mådde och få prata med barnen.

Och barnen, tjejerna kommer minnas Dig men inte Filip, Han kommer att få minnas genom minnen vi berättar. Det är orättvist, men så är det ju för det finns inget rättvist med cancer.

 

Till barnen har vi förklarat att Du åkt till himlen för att bli frisk. Dom accepterar det då dom inte vill att Du ska vara sjuk mer. Men faktum kvarstår...

Vi har förlorat en make, pappa, svärfar och farfar. Utan Dig kommer inget att bli sig likt.

Vi ska göra allt för att Baba ska ha det så bra hon bara kan, det lovar jag.

 

Men som sagt med minnen kommer Du att få leva kvar. 

Ett av dom finaste jag har är när Du och Petra kom upp till mig på BB för att hälsa på erat första barnbarn. Du hade tårar i ögonen och kunde inte sluta säga tack till mig. Du var stolt som en tupp.

 

Evelinas bästa minne är dom helgerna Du hämtade henne och ni åkte till affären och handlade bara Du och hon för att sedan spendera en helg hemma tillsammans. Bara Du, Baba och Evelina. Hon kommer sakna Dig otroligt mycket.

 

Lauras bästa minne är när Du kom hit och satt i soffan och bara lyssnade på allt hon pratade om och visade. Du lät hennes hållas och man märkte att Du njöt av varenda sekund.

 

Du sa alltid att Du var rik, en multimiljadär. Men det var inte i valuta Du pratade utan i värdet av Dina barnbarn. Evelina, Laura, Masha, Filip och den lill* som växer i Draganas mage.

 

Tack för allt Du sagt, gjort och gett! 

Jag gillar inte avsked eller ordet hejdå  så jag skriver helt enkelt... Vi ses igen ♥

 

 

Familj, vänner, completos, lek, skratt och fika!

Livet när det är som bäst helt enkelt!

 

 

 

 

Egentligen är det väl inget pyjamasparty, men det är vad flickorna vill kalla det.

Familjen Leanderssons flickor sover över här i natt. Tror ni tjejernas planerat och fixat inför detta eller!? Jajamen!

 

Det har ätits pizza, lekts, film mys med både chips, godis och glass, massor med målningar, kvällsmat och sedan lek igen.

Klockan 22:45 sov alla 4.

Världens finaste tjejer, varken bråk eller gråt.

 

 

Nu ska jag också sova.

Puss

Idag åkte jag, Filip och min moster till Landvetter för att ta emot min kusin Yvonne och hennes familj på flygplatsen. Dom kommer hela vägen från Australien och ska spendera hela 4 veckor här i Sverige.

Vi ser framemot att få umgås så mycket som möjligt.

 

I fredags var det ju 10 års reunion för oss bergsjöbarn som gick ut 9:an 2003.

Vad roligat vi hade. Det var så kul att se både lärare och gamla elever. Skolan är helt renoverad, men det hade jag sett vid tidigare besök.

 

Vi träffades i skolan. Minglade, pratade minnen, tog massa kort och kollade runt.