Allergichock- Korsallergi
Älskade Laura
Fredagskvällen blev inte alls som tänkt. Zoran tände grillen när jag kom hem kl.16:45 och då mådde Laura illa. Hon hade ätit apelsin en stund innan och efter det hade det börjat. Hon hade även ont i magen och jag trodde första att det kanske berodde på förstoppning. Efter ett par minuters försök på toa ser jag att hon börjar bli väldigt flammig på halsen och ber henne ta upp tröjan, men då fanns inga utslag. Men efter en halv minut tyckte jag att det bara blev värre på halsen och när jag tog av henne kläderna bara ploppade det upp prickar överallt och på innanlåren såg hon brännskadad ut av rodnaden. Ringde till Zoran som stod vid grillen och informerade honom om läget hemma.
Sen gick det fort kanjag tala om. Jag förstod ju direkt att hon måste fått en korsallergi från apelsinen. Det är extremt mycket pollen ute nu så det är inte så konstigt att det blir korsreaktioner. Hur som helst så drar jag fram hennes akutmedicin och börjar blanda hennes kortisontabletter i vatten. Evelina hjälper mig att röra blanda så jag kan få av Laura kläderna för att hålla kolla på alla utslag. Det går inte att berskriva hur fort det går för nässelutslagen att försöka sig. Hon drack kortisonblandningen plus en till allergitablett och jag ringde 112. Jag ville inte ge adrenalinsprutan i onödan ifall kortisonet skulle räcka och ville därför ha någon att bolla med. SOS skickade ambulansdirekt och efter 2 minuterssamtal så har utslagen spridigt sig överallt och upp i ansiktet så då kopplades en sjuksköterska sa att sprutan skulle ges omedelbart! Laura var rädd, men hon fick blunda när jag skulle slå in sprutan och sedan räknade vi ihop till 10 och sedan 5 för att vara säkra på att vi inte räknar för fort. Min modiga och duktiga flicka. Jag är så stolt och imponerad av henne.
Evelina sprang ut för att möta ambulansen och för att leda dom upp i lägenheten medans Zoran höll på att släcka grillen så vi skulle slippa ringa brandkåren i blåsten också... Ambulanspersonalen kom snabbt och berömde mig och Laura för att vi gjort allt jobb innan dom kom. Tre ambulanssköterskor och en läkare tittade på Laura och sedan var det bara att åka in till Önstas barnakut med ambulansen för observation och undersökning. Stackars Zoran stod och vinkade iväg oss oroligt när vi åkte iväg.
Väl inne på sjukhuset gick allt väldigt snabbt. Vi hade ju gjort det mesta hemma och på sjukhset hjälpte dom oss med lite tavegyl mot klådan samt kontrollerade Lauras syresättning. Efter en stund började rodnaden på Lauras hals att avta så läkarna sa att vi fick åka hem då dom litade på att vi hade koll och att vi visste vad som skulle göras om det blossade upp igen.
Lättad mamma som fått massor av beröm!
Typiskt vid nässelutslag. Klockan 22 hade alla mediciner hjälpt och all rodnad var borta, man hade aldrig kunnat ana att hon sett ut så där.
Min älskade tjej! Vilken supergirl!
På måndag blir det samtal till hennes allergiläkare för nu måste vi få in henne på det där pollenprogrammet för så här kan vi inte ha det. Hur ska vi kunna skydda henne om hon ska ha korsreakttioner på detta viset?! Mammahjärtat går sönder en smula!
KRAM