Fy sjutton så dåligt jag sov i natt alltså. Mardrömmar om hur vi försov oss, inte kom med planet, inte fick behålla rummet som vi betalt extra för, ja allt möjligt. Det var nästan skönt när alarmet äntligen ringde i morse så jag kunde gå upp och springa ut. Det blev intervaller trots störtblödning och jag kände mig så himla stark!

Laura var med på dykarkurs. Filip ville vara med, men åldergränsen var 8 år. Det såg så roligt ut, men med min och Evelinas bacillskräck kunde vi inte med att använda samma munstycke som alla andra, haha! Tramisigt, men vi kan inte hjälpa det. Tur för Laura att hon inte bryr sig om sånt för hon var så duktig och vill gärna dyka mera på kommande resor.

 

Det var så lite folk ute imorse, jag mötte väl högsta 10 personer på hela tiden. Det brukar vara 5 gånger så många fler. Lite skönt ändå!

Vaknade med en mensvärk som inte var av denna värld. Den tar minsann inte semester. Jo, då jag vet att det finns tabletter att ta, men jag är inte intresserad av att mixtra med mina hormoner i kroppen, dom är svåra att hålla i schack ändå. jag tar ju inga preventivmedel sedan jag steriliserade mig så dom är högt och lågt och överallt så det gäller att hålla koll på allt.

Mina fina tjejer, så stora dom har blivit! Jag kan nästan inte greppa hur fort tiden har gått. Tänk att dom har varit små bebisar en gång och nu är dom nästan lika långa som mig. Vi har tonårstiden framför oss och jag hoppas vi lyckas hålla sams mesta delen av tiden.

Puss

 

Lördag med mer vind än vanligt på morgonrundan. Inte mig emot för det svalkade nästan, men bara nästan. Tänk att det är 28-30°c redan kl 06:30 på morgonen. Jag möter ganska många som motionerar och flera känner jag numera igen med mitt fotografiska minne,haha!

Kl.16:15 varje dag gick jag till träningsrummet, oftast var jag själv hela tiden.

 

Dagarna flyter väl kasnke ihop lite här om jag ska vara ärlig, men fredagsfeelingen följer med! Hade gärna spenderat fler fredagar så här.

 

Tröttnar aldrig på vyerna här!

Kl.06:30 (05:30 svensk tid) ringer alarmet varje morgon, men jag är alltid vaken innan. Allt jag behöver till morgonrundan ligger framme så att jag inte ska behöva rota runt och väcka dom andra.

Glada barn ❤

Mitt envisa pannben sattes på prov när det var dags för 6km intervaller kl.06:45 i 30°C värme, men det gick!

Vardag som semester så håller jag på rutiner. Att gå upp tidigt för att hinna springa eller gå är inte jobbigt för mig, tvärtom är det något jag ser framemot. Inte alla dagar på året, men dom flesta.

Så var dagen kommen för vår efterlängtade semester. En vecka all inclusive och bara tid att umgås och njuta.

Efter 3,5 timmars sömn ringde alarmet kl.03:30 och resedagen var igång.

 

Vi landade i en otrolig hetta vid lunchtid. Trötta, men glada och förväntansfulla 

När vi blev avsläppta av bussen checkade vi in och medans vi väntade på att vårt rum skulle bli färdigt åt vi lunchbuffé.

Vitfisk på en bädd av riven parmesan, mums!!!

 

 

 

 

 

Tänk att något som kändes så långt bort då är så nära nu. Vi började räkna ner när det var 156 dagar kvar och imorse var det bara 2 dagar kvar till Cypern.

Vi längtar så mycket att vi nästan spricker och jag som aldrig brukar ha resfeber känner faktiskt att den kommer krypandes denna gången. Det pirrar i magen och tankarna rör runt. Jag tror att den kanske kommer nu för att Filip måste äta glutenfritt och det är inte alltid det lättaste att förklara utomlands. MEN det kommer gå bra! Han får äta det jag äter, kött och grönt! Det här med resfeber r något jag växt ifrån för när jag var barn hade jag fruktansvärd resfeber. Det var inte en bra idé att ens berätta att vi skulle iväg försen självaste resdagen för jag blev som ett hemskt monster. Inte så kul för de andra som kanske var lite mer lugna och sansade.

Tur man kan ändra sig!

 

Tittade på resenedräknaren med en gång imorse, så nära nu!

Har du resfeber när du ska iväg?

 

Puss