Torsdagen började med nyheten om att Ryssland invarderat Ukraina, så löprundankunde ju inte bli mer än dyster. Det regnade t.o.m så det spädde ju på känslan, men så kom jag på att jag åtmistonde springer fritt och frivilligt. Nu kommer ukrainska folket göra detsamma, men högst ofrivilligt. Det ger perspektiv på saker och ting. Vi får aldrig ta något förgivet, allra minst vår trygga "frihet".

När jag kom hem från jobbet i eftermiddags för att "slänga i mig maten innan basketträningen berättade Evelina att hon inte mått bra sedan hon  kom hem från skolan. Att halsen smärtade och det sved i näsan. Och ett snabbtest visade ju varför för hon blev positiv. Skit också! Hon och jag hade ju symptomfri samtidigt förra året och om hon kan bli sjuk nu så kan nog jag det också...Och Filip som inte har haft det ännu.