I önsdags närjag och Laura var på väg hem från hennes konståknings-träning sp frpgade hon mig hur jag mådde. Jag svarade att jag mådde bra och att just den dagen var dagen då jag kände mig precis som mig själv.

Då berättade hon med tårar i ögonen och en klump i halsen för mig att hennes klass har bett för mig varje morgon på morgonbönen. (Barnen går på skola med kristen profil) Jag bad henne säga att dom blivit bönehörda. Nu tror ju inte jag att Gud ingriper här på jorden för då hade den knappast sett ut som den gör, men det känns bra att kunna ge det till barnen i klassen. Att om dom ber/tänker/ gör något riktigt mycket och innerligt så kan det bli precis så som dom vill.

 

Hur fint är inte det? Att en hel skolklass tillsammans med sina lärare bett för mig och mitt hjärta i tre dagar. Och min lilla loppa Laura som uppenbarligen varit mer orolig än hon visat för mig hemma. Älskade barn ♥

 

Jag skickade med lite fredags fika till dom imorse ♥