Efter att jag slutat med penicillinet söndagen 13/10 fick jag huvudvärk och en stelhelt i muskeln där bettet var nästan direkt.. Huvudvärken gick bort med ipren, men smärtan och stelheten i låret gick inte bort. 

Efter att ha pratat med en sköterska från min vårdcentral på telefon så åkte jag in på jourtid efter jobbet på tisdagskvällen. Jourläkaren som var kirurg ville så klart utesluta att det var borrelian som inte läkt ut och därmed vandrat vidare.

Jag fick remiss till infektionsmottagningen dagen  efter alltså på onsdagen. Jag vaknade upp på onsdagen med mindre värk i låret, men fortsatt huvudvärk och åkte till infektion på Östra.

Där gjorde dom en LP, alltså ryggvätskeprov för att utesluta att bakterier letat sig in i blod och hjärnan. Det provet kom tillbaka negativt och diagnosen blev därför efterskalv efter borrelian. Jag talade om för läkaren när hon gjorde LP:n att jag blir riktigt dålig efteråt. Det vet jag eftersom jag behövde göra flera LP när jag hade två hjärnhinneinflammationer för fem årsen... Detta viftades bort med att hon använde den minsta nålen. (Här gjorde det första felet från vården sida! Hon borde lyssnat och bokat blood patch direkt efter provet)

Och mycket riktigt så fortsatte jag att läcka ryggvätska efter hålet dom gjort under provtagningen.

 

På torsdagen svullnade hela mitt ansikte upp och huvudvärken var brutal. Jag kunde inte stå och sitta upp långa stunder utan att bli illamående och yr. Jag ringde en sköterska på min vårdcentral som bad mig att komma dit direkt. Jag tog taxi direkt. Jag förklarade för alla jag mötte att  jag gjort en LP på infektionsmottagningen från remiss från dom dagen innan och att det var därför jag mådde som jag mådde. Min husläkare kommer till mig efter grundlig undersköning och sa att han skickat en remiss för MR av hjärnan. Han vill utesluta tumörer och blödningar förstår jag då. (Här görs andra felet från vårdens sida! Han borde ha kontaktat infektion för att med dom bedömma att en blood patch borde göras omgående. Att leta efter tumörer på en patient som VET varför den har huvudvärk är under all kritik. Att dessutom skriva ut smärtstillande mediciner som jag sa att jag inte ville ha var också helt onödigt.) Jag sa att han var helt fel ute och tog en taxi hem!

 

Jag blev sakta, men säkert sämre efter det. På lördagen blev jag så dålig att jag kräktes efter att ha stått upp i köket i 10 minuter. Efter det så kunde jag bara ligga på vänster sida utan att känna någonting. Då blev det så akut att jag ringde direkt till infektion på Östra Sjukhuset som ville att jag omedelbart skulle till akuten. Då hade jag själv läste mig till att det var en blood patch som skulle hjälpa mig. Så när jag kom in till akuten med min kusin Sofia som stöd var det vad jag bad om direkt. Efter flera timmar fick jag träffa läkaren som utan tvekan bedömde att jag skulle ha en blood patch.

Läkaren försökte med näbbar och klor att få narkosläkaren att göra den på mig då dom inte utför sådana ingrepp på jour och kvällstid, men utan att lyckas. Narkosläkaren tog emot mig tidigast måndag morgon. Läkaren ville skriva in mig på avdelning tills dess, men jag ville vänta hemma.

Måndag morgon kom och Zoran körde mig tidigt till akuten igen. Där var det redan förberett i journalen att det var en blood patch som skulle göras. Jag blev inskriven på MAVA i väntan på att operation skulle ringa ner mig dit. Och jag väntade och väntade och väntade. När klockan var 20:20 kom sköterskan och sa att operation inte skulle hinna ta mig försen på tisdagen. Där tappade jag det, talade om hur inkompetenta dom var när hon sa till mig att dom på avdelningen vårdat mig så bra dom kunde?! Dom hade ju inte vårdat mig alls? Personalen visste knappt att jag var där, jag hade mina egna koffeintabletter med mig och min snälla rumgranne hämtade vatten åt mig. Jag ringde på klockan ibland för att höra vad operation sagt. (Här är tredje felet från vården sida) och bad Zoran hämta mig hem över natten. Och vilken natt det blev. Jag kunde sedan i lördags bara ligga på vänster sida, alla andra ställningar gjorde att huvudvärken och trycket i huvudet ökade och jag behövde spy.

Jag kräktes trots att jag inte ätit på två dygn, alltså luft och trycket i huvudet blev bara värre. Zoran ringde i panik till avdelningen jag hade permis ifrån och fick ingen hjälp där.

Tisdag morgon klockan 7 var jag tillbaka på MAVA redo för att kallas ner på operation. Denna gången var jag inte förstående och talade om hur missnöjd jag var och VIPS var en operationstid ledig... Jag rullades ner till väntrummet på operation kl.10.Klockan 10:25 startade dom och 10:35 var dom klara med mig. 10 minuter och med 17ml av mitt eget blod så jag blev människa igen! Trycket försvann direkt och jag var så lycklig, ÄNTLIGEN fri fån smärta och illamående.

 

Han var lika lättad som jag ♥

Jag kommer att anmäla alltihop så att ingen ska behöva gå igenom samma sak. För det som är viktigt att komma ihåg här är att jag visste precis vilken behandling som skulle hjälpa mig (det är det inte alla som gör) och ändå fick jag inte den hjälp jag behövde när jag skulle fått den.

 

Två dygn efter blood patchen var jag tillbaka på Exhale och jobbade 10-18 utan problem!