Ekorrhjulet i vardagen rullar på och för oss betyder det att vi ofta möts i dörren när Zoran kommer hem från jobbet och jag går till jobbet och vice versa. Det är vi vana vid och vi har väldigt bra sturktur på det. All tid vi har tillsammans vill vi båda helst spendera som familj, alltså med barnen. Det är vårt element, vårt zen, där vi hämtar kraft, att umgås som hel familj.

 

Men tid tillsammans bara han och jag är också viktigt. Vi har varit och är fortfarande ganska duktiga på att ha små hemmadejter när barnen lagt sig. Då äter vi gott, dricker gott, tittar på film eller bara pratar. Det är inte ofta vi har barnvakt så när det väl händer så känns det lyxigt att få svida om till något fint och gå på restaurang eller någon klubb och ta ett glas i baren.

 

Det känns som att vi har kommit till en annan period av relationen. Barnen börjar bli stora och därmed blir relationen också annorlunda, Småbarnsåren är förbi och vi har tagit oss igenom den perioden med kärlek och attraktion i behåll. TACK OCH LOV! Jag känner mer och mer att man får aldrig sluta lägga manken till, man måste hålla lågan vid liv genom att skapa gnistor som håller relationen vid liv.

 

Tänk att vi har varit ihop i 12½ år ♥ Mitt livskärlek och jag!

Tänk att man fortfarande kan få pirr i magen efter så lång tid!