När jag var på väg till jobbet kände jag att jag var tvungen att låta någon annan kolla på min svank och ge sin åsikt. MIn kiropraktor har semster fram till 9/1, men jag lyckades få en akuttid hos en på Danskavägen som var snäll nog att boka in mig på sin lunch. Jag jobbade halva dagen och avbokade resten av dagens klienter. Väl där så konstaterade han också att ryggen såg fin ut och att det är SI-leden som och sätesmusklerna som var problemet. Han knäckte mig, massakerade mina sätesmuskler och strök på liniment. Jag gick därifrån lagom mörbultad kan jag tala om. Dock känns det skönt att ha gjort det innan nyår och nyårsdagen med tanke på att jag ska jobba torsdag och fredag.

 

Jag mötte upp familjen för planerat biobesök på Bergakungen. Äntligen skulle vi se Frost 2. Evelina sa något så bra. Att hon tycker det är synd att den kom nu när dom inte uppskatrar den lika mycket. Jag håller med.

 

 Vi är enade om att den var bra, men inte lika bra som första filmen.

Har du sett den? Vad tyckte du?

Puss

En smäll i svanskotan...

 

I fredags smällde jag i svanskotan i en viktstång på jobbet. Jag var hukad, backade bakåt och reste mig samtidigt och PANG s slog jag i svanskotan. Det gjorde så klart ont, men försvann under dagen. På kvällen  skulle jag köra ett lättare benpass hemma och efter halva passet så började sätesmusklerna krampa samtidigt. Så märklig känsla. Jag har ju enmassagekudde hemma och satte den på full sturka i 30 minuter vid ländrygg och höft.... Ja, jag hade gjort annorlunda om jag hade fått göra om. Ibland är man efterklok.

När jag vaknadeupp igår visste jag inte vad som gjorde mest ont. Svanskotan, rumpmusklerna eller ländryggen. Allt var som ett enda blåmärke efter all massage. 

 

Vi åkte hem till Zorans mamma för att umgåd med Baba Vesa för att hon åker hem idag.

Vi kommer sakna henne ♥

Imorn ska jag jobba. Jag har inga problem med rörligheten alls så jag känner att diskar och ryggrad mår bra. Det krampar mer i rumpmusklerna och så känner jag mig blåslagen av massagen, haha!

Puss

 

På annandagen började jag jobba igen. Många vill komma igång med träningen igen direkt efter jul vilket jag så klart tycker är toppen så jag jobbar gärna. Fördelen med att älska det man jobbar med är att ingen jobbångest finns utan bara en strävan efter att jobba.

 

Fler än vi som njuter av julmatsrester? 

Med näbbar och klor...

 

Det var med kraft jag fick dra Zoran till gymmet på juldagen. Jisses!

Han var fast besluten om att enbart vara där i TRETTIO minuter ifall han skulle följa med. Inte en enda minut längre... Så vi kom iväg. Han gick typ 3 meter bakom mig hela vägen och såg inte vidare pepp ut alltså, haha!

 

Väl på gymmet delade vi upp oss på varsin sida av gymmet. Och jag sg att han ändå njöt av att ta i och träna. Meeen ni ska inte tro att jag fick minsta lilla leende när jag vill ta ett kort, haha!

 

Min största utmaning som PT-fru!

Det var faktiskt många som var på gymmet. Var du en av dom som hängde på gym i mellandagarna?

Puss

 

Och så kom julafton som vi alla längtat efter så länge. I år firades den stora julen då mina bröder med familjer firar med oss. Jag älskar när vi alla är tillsammans, det är min favoritjul. För oss är det gemenskapen som är viktig... och kanske maten också... och tomten så klart!

Kl.14 skulle alla komma och vi var klara och redo i tid.

 

Varje år åker jag och Annelie till Ullared dagarna innan jul för att köpa julklpparna som saknas. Två dagar innan jul är det inte så mycket folk i varuhuset och det är därför vi åker just då. Man kan i lugnan ro gå omkring med sin vagn och behöver inte vara rädd för att få hälsenorna kapade av ivriga förare till kundvagnarna.

Idag kommer jag stå i köket så kl.7 imorse var jag ute på en tidig PW och tände ljus vid graven. Skönt att rensa skallen innan all förberedelse börjar.

 

På med förklädet, nu kör vi!

 

Nu står det på granriskransen på hallbyrån i hallen oc sprider god doft och mysigt ljus. Så fort man öppnar ytterdörren så får man en doft av både pepparkaka och gran, kan det bli mer juligt än så? Nu är vårt hem redo för julen iallafall. 

Barnens stubbtomtar står bredvid och vaktar. Jag tycker att dom är så söta ♥

 

Med NOLL procent snö i Göteborg och ÅTTA plusgrader så bestämde vi oss för att höja julstämingen med 100% med ett sista besök på Jul på Liseberg. Vi hade supermysigt och det var alldeless lagom med folk som första timmarna.

Mysigt att värma händerna över glödande kol ♥

 

 

Julavslutning

 

Årets julavslutning hölls i finska pingstkyrkan i år.Filips klass uppträdde och även Evelinas klass som har skrivit e egen jullåt. Hoppas dom kan spela in den för den är riktigt bra. Jag kanske borde kolla upp det faktiskt. Borde ju kunna finansieras av skolkassan...

Äntligen jullov!!

 

19 december, dagen då Zorans familj firar sitt familjehelgon. Det är den vanligaste slavan och man brukar säga att om man inte firar den hemma hos sig så firar man den hemma hos någon annan. Det säger en hel del om hur många som har just Sveti Nikola som familjehelgon.

 

Vi firar slava hemma hos Zorans bror Nino som tog över familjens slava när min svärfar gick bort.

Har du varit på en Slava någon gång?

Efterlängtat julbord

 

För femte gången blev det julbord på Palace. Dom är så bra på att märka ut allergener och det finns så mycket utan gluten som jag kan äta.Det är mysigt att sitta i dom fina salarna ch det är så mysigt.

Har du ätit julborg ännu?

Puss

Äntligen!

 

Det var 5 årsen Baba Vesa var här sist. Det är Zorans moster som vi hälsar på när vi åker ner till Jugge. Vi har längtat efter att hon ska komma och barnen var så glada när hon kom. Vi alla åt iddag hemma hos Baba när vi välkomnade henne. Så mysigt ♥

 

Söndag tredje advent

 

En morgon med enbart mys på schemat. Det behövs efter denna veckan och gårdagens släktkalas.

 

Kalas är alltid roligt. På min pappas sida har det alltid varit viktigt och roligt med kalas. Ett ypperligt tillfälle attt få träffas och umgås och bara må gott tillsammans. Tack till alla som var med på ett eller annat sätt och firade henne idag, hon är så tacksam (och vi med) ♥

 

 

 Älskade Laura ♥ 

 

Imorse var vi föräldrar inbjudna till Lucia-firande i Filips klass. Jag är ju superblödig och sitter alltid med tårfyllda ögon när barnen sjunger. Filip var tomte i årets tåg, vilket inte förvånade någon.

En tradition vi har sedan länge är att Syskonen Babunovic lussar för morfar, Annelie och Johan för att sedan få klä deras gran. Det är något som dom verkligen ser framemot varje år ♥

Har ni sett någon Lucia? Det är tydligen en tradtion som håller på att dö ut här i Sverige och det hade varit så synd tycker jag. Efter mörka november så är det så fint att i mitten av december se Lucia komma med ljus i sin krona! Vad tycker du?

 

Puss

 

Lyckan över att ha konståkningsavslutning på sin födelsedag var ju total. Men det blev ju ännu bättre när vi kom in i ishallen och morfar stod där och väntade. Hon blev så lycklig. Sen hoppade gamla dagisbästisiten Moa upp med presnter så då blev det ju maxat alltså.

 

Det var en väldigt lycklig 10åring som somnade igår ♥

Hon vill tacka alla som grattat henne på ett eller annat sätt!

 

Hipp hipp hurra! Som hon har väntat på den här dagen. Nedräkningen har pågått hur länge som helst och jag blev faktiskt förvånad över att hon faktiskt sov när vi kom in och sjöng för henne imorse.

 

 

Att ha 10 bollar i luften är ingen konst för mig, men nu har jag haft kanske det dubbla ett tag och nu börjar jag känna av det. Sedan jag dålig och låg på sjukhus i oktober så har det varit full gas och det är inte utan att det märks. Så nu när jag tacksamt nog känner att det är för mycket så drar jag i handbromsen. Kropp och knopp måste få lugn och ro. Tillbaka till 10 bollar helt enkelt. Alla är olika, men det är mitt normaltillstånd.

 

Det gör mig känslosam att skriva detta för att sänka min gard gentemot mig själv är jobbigt, men det är ett måste just nu. Jag är mer känslig och skör märker jag och jag tror att det var för att jag inte gav kroppen en chans att återhämta sig ordentligt efter allt i oktober. Borrelia, antibiotikakur och sen komplikation efter LP:n. Det blev för mycket helt enkelt och jag körde på precis som att det aldrig hade hänt, glad över att vara frisk. Vilket är typiskt mig...

 

Jag tror stort på att leva som man lär och därför gör jag nu mitt yttersta för att tagga ner. Vilket också bidar till en inre stress för någon som mig, men som jag tror kommer gå över om jag bara håller fast på att ta det lugnt. 

 

Tisdagsrosor från min man ♥

 

För 6:e året i rad så kör vi Fitnessfestivalen ihop jag och Jessica på Allékliniken. När vi började var det ju här i Göteborg, men sen flyttades den upp till Stockholm. Nu åker vi upp dit för årets bästa jobbhelg. Det är middagsmöten och spring på mässan för hela slanten i ett högt tempo. Alltid lika kul och passar oss två perfekt!

 

Supertaggade inför första mässdagen!

Så god marulk!