I can't take it anymore!
Fast jag har ju inget val...
Ännu en helt fantastisk dag med strålande sol, blå himmel och massor med pollen! Jag älskar't även om det nästan tar livet av mig.
Förra veckan åkte jag på en pollenchock. Sista fastedagen kunde jag knappt gå en meter utan att det pep i lungorna.
Jag bröt vattenfastan med att ta mina antihistaminer (pollenmediciner) och ganska snabbt blev jag bättre i halsen och ögonen, men bihåleinflammationen var redan ett faktum på torsdag morgon. Men det som inte dödar det härdar. Hela dagen var jag ute med Lauras klass i naturen... Optimalt, jag vet!
Men kul hade vi på Ekehagens Forntidsby
Laura fick näsblod på vägen hem och det händer ofta nu under pollensäsongen. Tur att det finns stopp-pinnar och gel att använda för att stoppa det.
Tillbaka till min allergichock och dess sviter. Denna gången så spolade jag rent bihålorna själv med massa hemkokt saltlösning. Effektivt, men... och ja det finns ett men. Det stoppade nämligen inte där utan vips igår mitt under helgens kryssning tappar jag rösten. Alltså helt, fick knappt fram ett ljud så fick viska bäst jag kunde. Rösten är fortfarande väck. Antagligen vilse på Östersjön och då tar det så klart ett tag att hitta tillbaka kanske?! Jag fick ställa in alla klienter idag och byta ut dessa 10 timmar till att fixa första kvartalet för 2019. Sånt roligt vi egenföretagare måste hållas med. Det är klart nu och ska vidare till revisorn imorn. Jag måste jag ju medge att det är uttröttande och tråkigt att försöka vara tyst. Iallafall för en som mig. Det är nämligen det enda jag kan göra för att läka snabbast möjligt. Inga quickfix här inte!
Jo, visst gör det ont när knoppar brister...
Jag som aldrig lär mig något var så klart ute på en 4km PW i morse också, så klart!
Många tycker att vi som har allergi klagar och det FÅR vi göra, PUNKT!
Känner du av pollen eller är du en lycklig en som slipper?
PUSS