Chansen finns att detta är sista sommaren som min moster bor kvar i sitt paradis i Mangskog. Jag ville att Zoran och barnen skulle ha fått uppleva det innan det är försent. Det går nämligen inte att beskriva med ord eller bilder hur innerligt vackert det är, speciellt på sommaren.

I bilen på väg mot Värmland sa Zoran lite malligt att han hade höga förväntningar efter att ALLA som varit där höjt det till skyarna. Jag tröstade med att det inte spelade någon roll hur höga hans förväntningar var, det går inte att äta sig med upplevelsen på plats ändå.

OM jag hade rätt? När vi var framme så var hans ögon stora som tekoppar och hakan hängde lite grann. 

Han försvann en stund på tomten och försökte både och filma och fota allt det vackra, men det går inte. Det måste upplevas!