365 dagar har gått sedan du somnade in i den eviga vilan i mina och mammas händer. Vi såg dig lämna din kropp och oss och detta liv.

Din och vår kamp om ditt liv var officiellt över. Kvar är vi utan dig. En ofantlig saknad tynger oss. Du lever i vårt minne. Barnen pratar om dig ofta och visar man Filip ett kort på dig säger han glatt "Moffa". Han minns dig trots att han var så liten. Senast igår sa tjejerna att dom önskade att du fanns kvar i livet och kunde lära dom att prata ungerska. 

Jag tänker på dig flera gånger varje dag. Ibland är jag så ledsen att jag får svårt att andas. Ibland när ingen ser eller vet så smyger jag in i garderoben där din tröja hänger, trycker in mitt ansikte i den och bara suger in din doft som fortfarande är kvar. Hoppas den blir kvar länge.

 

Jag älskar dig Morfar! Du fattas mig!

 

 

Idag brinner ett ljus här hemma för dig!