Varje gång jag lägger ut en bild på instagram eller skriver här på bloggen så känns det som att jag måste förklara mig för att det inte ska bli snack och funderingar. Den typiska " Jasså hon kan göra si eller så, men inte jobba!" är en av anledningarna. (Jag har dock haft världens finaste stöd från både min chef och mina kollegor!) Det är lite jobbigare och vara sjuk på insidan där det inte riktigt syns. Men nu tänker jag sluta förklara mig. Allt jag gör är för att komma tillbaka till mitt vanliga jag punkt slut!

 

För jag är på väg att bli frisk *peppar peppar*. Upp till 6 månader kan det ta tills man blir helt återställd efter en hjärnhinneinflammation och jag har haft TVÅ!

Jag orkar mer och mer och behöver inte alltid vila efter att jag gjort något. När jag talar om att orka så är det att jag slipper hjärntröttheten mer och mer. Detta kommer inte helt plötsligt gå över av sig själv utan jag måste öva upp det, rehabilitering Läkaren sa till mig för 2 veckor sen att jag skulle börja utmana mig själv och göra vardagliga saker disk, städ, matlagning osv. för att sen börja gör mer saker utanför hemmet. Allt eftersom ska jag göra fler saker på samma dag osv osv tills jag är helt återställd.

 

I onsdags var jag i stan för första gången och åt lunch. Det hela tog 2½ timme och då körde Zoran mig dit och hämtade mig. Jag var helt slut efter det. Alla ljud och ljus som ska tas in och sorteras samtidigt som jag ska föra en konversation och vara närvarande i den. Samtidigt gå, stå eller sitta och äta. Helt normala grejer, men som gör mig helt slut. MEN jag klarade av det utan att bli sängliggandes i flera dagar.

 

Jag har börjat köra bil igen, korta sträckor som blir längre och längre. Även att åka med som passagerare längre stunder har jag börjat göra. Det går bättre och bättre!

 

I fredags morse gick jag min första PW sedan jag blev sjuk. 35 minuter gick vi och det var så otroligt härligt. Världens träningsvärk har jag haft hela helgen och samtidigt som jag sörjer att mina muskler förtvinat under 7 veckor av stillasittande/liggande så var det så skönt att känna att dom svarade positivt på det.

Vi var även på Liseberg och även om jag inte åkte något eller köade så var det ett jättestort steg för mig att vara ute i sol, ljud och bland folk så länge. Hurra! Lördag och söndag har jag tagit det väldigt lugnt för att inte puscha mig själv för hårt.

 

Idag måndag, jobbar Zoran dagtid för första gången sen jag blev sjuk och därmed har jag för första gången, ställt klockan och gjort i ordning barnen för skola och dagis/förskolan samt lämnat dom små på dagis/förskolan. Baba kom och körde Evelina till skolan. Det gick superbra!

 

Jag är alltså på god väg till mitt vanliga jag, ÄNTLIGEN!