06:30 gick jag och Filip upp i morse. Nu har tjejerna vaknat och Zoran kommit hem från jobbet. Han jobbar och sliter som bara den min blivande man ♥

Min morfar sa till mig och mamma innan dom sövde ner honom första gången att han är glad över att vi har så bra män. Det värmde gott i hjärtat att veta att han tycker det.

Dom tog bort tuben från halsen igår för han kan syresätta sig bättre nu och han ska inte sövas på ett tag nu. Skönt att slippa se honom med slangar och sladdar i hela ansiktet och att han sakta, men säkert förbättras.

Igår när jag skulle gå ifrån honom på sjukhuset så sa jag det vanliga " Vi ses imorn. Jag älskar dig väldigt mycket morfar.".

Och för första gången på länge kunde han viska tillbaka "Och jag älskar dig..." ♥. Min älskade, älskade morfar!

 

Jag tog en väldigt stark, men fin bild på mamma och morfar medans han låg sövd denna gången. Det känns viktigt att dokumentera hur det varit så att man även kan visa honom att även om det inte känns som att saker har förbättrats för honom som ligger där att det är många saker som blir bättre och som han numera klarar sig utan. Att det går framåt och att han inte kämpar i onödan.