Idag har Natalie och hennes tre gullungar varit här hos oss, mysigt och lika trevligt som vanligt!

 

Medans dom var här ringde min mobil, och det stod min morfars nummer.

Jag blir alltid nervös då för min morfar kan inte ringa själv då han har en nervsjukdom i hjärnan som göra att hans händer skakar och flänger så fort han fokuserar på att ta något med händerna. (något som blivit värre och värre med åren så INTE parkinson alltså)

-"Är det hemsjukvården som ringer?" tänker jag alltid med is i magen.

Jag svarade och det var han själv som ringde ifrån sin nya telefon som han fått från hjälpmedelcentralen.

Han trycker på en storknapp och säger namnet på den han vill ringa och så ringer den upp den personen.

 

Något som kändes helt fantastiskt var att den första han ringde för att testa den medan dom som installerade den var kvar, var mig! Av oss alla så ringde han mig ♥

Jag fick tårar av glädje när vi la på, nu kan han äntligen ringa till folk,det är något som nästan alla tar förgivet att kunna göra!

 

Jag/vi älskar dig morfar ♥