Wow! Jag menar verkligen wow!

Denna serien har berört mig på alla möjliga tänkbara sätt!

Inte på ett sånt där vanligt sätt, då man lipar lite i filmen och tänker på den i några dagar.

Den har rört mig ända in i roten. Jag har en tryckande känsla inne i kroppen så fort jag tänker på den.

Jag kan tänka mig att jag berörs annorlunda än de flesta av er för att jag själv är uppväxt i Sanningen bland Jehovas Vittnen.

Handlingar i serien som får er att ifrågasätta och avsky Jehovas Vittnen och deras tillvägagångssätt är för mig helt öppenbar och egentligen inte alls konstiga.

Jag har en klar förståelse från varje håll.Speciellt ur Benjamins trots att jag inte är homosexuell.

 

Efter att ha sett alla tre avsnitten så känns det som att jag levde på 80-talet, som att jag var där precis där det hände.

Jag blir förbluffad över hur välskrivt det är, precis så som det visas var/är det i verkligheten utan baktal och förakt.

Jonas Gardell är värd ett pris, allt annat vore skamligt.

Lika skamligt som dom flesta av er tyckte det var när Benjamins föräldrar kom för att ta farväl av sin levande son, när dom begravde honom andligt i serien!

Och skådespelarna, vilket jobb! Pris till dom också, varenda en av dom!

 

Jag kommer inte kunna sova inatt, det kunde jag inte förra veckan heller.

 

Har ni sett serien eller läst boken?

Jag ska gå och köpa boken i morgon och streckläsa den!