I sin säng..
Precis innan jag födde Filip så hade jag väldigt ont, en såkallad lång latensfas!
Denna kände Laura av och kunde vakna mitt i natten och vara orolig och prata om vart lillebror skulle sova när han kom osv. Hon frågade varje dag när han skulle komma osv.
Hon kände liksom på sig att det var på G.
Sen blev det också att när hon vaknade och var orolig att hon ville komma över till våran säng, vilket hon också fick.
Jag tycker inte att det är fel att barn kommer till föräldrarnas säng mitt i natten om dom känner för det, det viktigaste för oss har varit att barnen åtminstonde somnar i sina egna sängar och spenderar åtminstonde halva natten där.
Men nu har vi fått ändra det när det gäller Laura för i en veckas tid vaknade hon bara tidigare och tidgare på kvällen och ville till slut komma över till våran säng redan klockan 23 på kvällen, innan jag och Zoran ens gått och lagt oss.
Med tanke på att jag annars är ensam på kvällarna/nätterna med barnen då Zoran jobbar så kan ju vem som helst förstå att det inte skulle bli hållbart i längden att spring in till Laura och natta om henne hela kvällarna/nätterna, samtidigt som jag har Filip på armen, läxor att göra samt kunna vara en bra och utvilad mamma under dagarna!
SÅ i söndagskväll la vi in en madrass brevid hennes säng där jag och Filip sover.
Detta för att när/om hon vaknar på natten och vill gå till vårat rum med en gång kunna säga att hon ska lägga sig ner och sova i sin säng.
PEPPAR PEPPAR så har detta funkat väldigt bra (dock med ett litet bakslag i natt med lite gråt, men det får man räkna med) och jag tänker sova på madrassen veckan ut.
Varje morgon börjar numera med applåder och utrop som "Bravo, vad duktig du är som har sovit i din egna säng hela natten" (Även till Evelina trots att hon alltid sover i sin säng för att det inte ska bli någotavund eller dyl.)
Berättade även för barnens barnmorska på BVC om detta lilla sovprojektet och hon tyckte att det lät jättebra!
Inte för att det egentligen hade spelat någon roll vad hon tyckte, men hon känner ju ändå oss och våra barn om man säger så.
Hoppas bara att denna veckan räcker för jag saknar min säng nu ^^
Denna kände Laura av och kunde vakna mitt i natten och vara orolig och prata om vart lillebror skulle sova när han kom osv. Hon frågade varje dag när han skulle komma osv.
Hon kände liksom på sig att det var på G.
Sen blev det också att när hon vaknade och var orolig att hon ville komma över till våran säng, vilket hon också fick.
Jag tycker inte att det är fel att barn kommer till föräldrarnas säng mitt i natten om dom känner för det, det viktigaste för oss har varit att barnen åtminstonde somnar i sina egna sängar och spenderar åtminstonde halva natten där.
Men nu har vi fått ändra det när det gäller Laura för i en veckas tid vaknade hon bara tidigare och tidgare på kvällen och ville till slut komma över till våran säng redan klockan 23 på kvällen, innan jag och Zoran ens gått och lagt oss.
Med tanke på att jag annars är ensam på kvällarna/nätterna med barnen då Zoran jobbar så kan ju vem som helst förstå att det inte skulle bli hållbart i längden att spring in till Laura och natta om henne hela kvällarna/nätterna, samtidigt som jag har Filip på armen, läxor att göra samt kunna vara en bra och utvilad mamma under dagarna!
SÅ i söndagskväll la vi in en madrass brevid hennes säng där jag och Filip sover.
Detta för att när/om hon vaknar på natten och vill gå till vårat rum med en gång kunna säga att hon ska lägga sig ner och sova i sin säng.
PEPPAR PEPPAR så har detta funkat väldigt bra (dock med ett litet bakslag i natt med lite gråt, men det får man räkna med) och jag tänker sova på madrassen veckan ut.
Varje morgon börjar numera med applåder och utrop som "Bravo, vad duktig du är som har sovit i din egna säng hela natten" (Även till Evelina trots att hon alltid sover i sin säng för att det inte ska bli någotavund eller dyl.)
Berättade även för barnens barnmorska på BVC om detta lilla sovprojektet och hon tyckte att det lät jättebra!
Inte för att det egentligen hade spelat någon roll vad hon tyckte, men hon känner ju ändå oss och våra barn om man säger så.
Hoppas bara att denna veckan räcker för jag saknar min säng nu ^^
