Sedan jag fick smällen i svanskotan och SI-leden blev stel med krampande sätesmuskler som resultat så har jag stretchat som aldrig förr.. Eller jo, förr stretchade jag massor, men jag är överrörlig i lederna så jag har liksom fått sluta upp med massa stretch för att undvika skador. Men så nu har jag behövt mjuka upp rumpamusklerna och höfterna och spenderar därför ca. 15-20 minuter varje morgon med stretch och rullning. Jag rullar både med foamroller och med en stenhård trärulle. Och sakta, men säkert har jag blivit bättre dag för dag och imorn ska jag börja med ett rehabprogram som jag utformat till mig själv. För idag kunde jag gå 6km i rask takt utan att få ont så då borde det vara okej. Jag får testa och känna efter helt enkelt. Det är ju tur att jag jobbar med det jag gör och istället för att vara bitter över detta så tar jag det som en lärdom. Nu vet  jag ju exakt hur detta känns och hur man ska fixa det på bästa sätt så jag kan hjälpa andra.

 

Tålamod har fått bli min bästa vän, men den vänskapen tog lång tid att bygga kan jag säga...

 

Kolla in himlen jag hann fota imorse ♥

PUSS