Jo, men alltså jag är inte ens förvånad.

Vi kan aldrig bara få ha det lugnt en stund. 

 

Igår var jag på väg till Bäckrbol för att handla den sista julklappen. Jag åkte från Olskroken för jag hade precis gjort julnaglar och behövde därför åka genom tingstadstunneln. Klockan var runt 16 så det var ju knakar så klart, men jag är van och tycker inte att det är jobbigt. Det var kö och jag stod still mitt i tunneln när det bara sa PANG och jag flög framåt. Min mamma var på Bluetoothtelefonen som går genom högtalarna i bilen, en surround-funktion och hörde smällen. Läskigt!

Smärta i nacke och bröstrygg kom direkt och  så även chocken. 

Satte på varningsblinkers och gick ut för att se hur illa det var och ta kort på den andra förarens regskylt. 

Hon frågade om jag var okej och att vi skulle mötas utanför.

Hela vägen ut ur tunneln tackade jag Gud för att barnen inte var med i bilen och för att det inte var en lastbil som kört in i mig samtidigt som jag ringde 112. Det visade sig även att det var en fantastisk kvinna som kört in i mig med hela familjen i bilen. Dom alla var helt oskadda och inte någon direkt skada på deras bil. 

Med min bil var det värre. Hon hade kört in i mig i 30km/h. Ambulans och brandkår var snabbt på plats och undersökte mig direkt. 

Smärtan i nacken höll i sig så även chocken. Jag skakade som ett asplöv och tårarna rann. Både av tacksamhet att jag var själv och av hur tröttsamt det är att det aldrig bara får vara lungt i mitt liv.

Alla papper skrevs på och jag åkte direkt till läkaren som undersökte mig och ordinerade smärtstillande och lugn och kontrollerad rörelse i rygg och nacke. Blir det värre måste jag åka in akut.

 

Så idag ska bilen på skadebesiktningen och sen blir det julförberedningar till max. Det mesta är färdigt faktiskt, det är bara lite mat som ska förberedas.