Jag vill bli frisk!
Jag vill bli frisk och det är riktigt frustrerande att ingen, kan säga när jag blir det.
Jag kämpade på bröllopet och lyssnade verkligen på min kropp och kunde därför njuta av alltihop. Jag vilade när kroppen sa att det behövdes och allt det där. Men jag var ändå helt slut efteråt.
Idag är första dagen som jag vaknade utan att huvudet kändes tungt, spänt och dunkande. På tre dagar har jag; inte gått utanför dörren, sovit i mörkt rum, tagit dom starka medicinerna och bara tagit det lugnt.
Ibland Ofta vill jag ge mig själv en örfil och skrika " KOM IGEN NU! GE DIG! DET HÄR ÄR BARA TRAMS!" för att i sekunden efter gråta för att det är min verkligehet och jag vet inte när jag kommer bli återställd. Läkarna har börjat prata om rehab... Inte ännu för dom vill att jag ska samla mer ork och kraft innan dess.
Jag vill jobba, träna, tvätta i tvättstugan, städa, springa efter barnens cyklar, storhandla, köra bil, fika på stan och allt det där andra som tillhör vardagen som man allt för ofta faktsikt tar förgivet.
Jag vill bli frisk!