Allt gick väldigt smidigt och fort. Först öronkontroll hos läkaren, inskrivning på vårdavdelningen, eget skåp att hänga kläder i och sedan var det dags för att sätta infarter.

Kunnig personal som verkligen la ner sin tid och själ i hela upplevelsen. Uppskattat av mig som förälder även om Filip var mer arg på dom efteråt. Tyvärr gick det ju inte att sätta infarten i den armen eller handen som vi hade haft EMLA-plåster på utan fick sätta den i den obedövade där han var mer lättstucken, inte så poppis för en hungrig liten grabb. Men det gick ju bra och strax efter det så blev vi ledda in till operationsrummet. Där fick jag sätta mig på en stol med Filip i knät och sen sa dom att det skulle gå fort. Dom sprutade in sömnmedlet och fort gick det, lite skakningar, rullande ögon och armar som ryktes rätt ner sen sova han stenhårt. Jag fick lämna honom direkt och sätta mig ute i uppvaket och vänta. Det tog cirka 5 minuter och så kom läkaren ut och berättade att operationen gått bra, gav mig infokort, pratade om utskriven medicin och att vi kallas tillbaka om 2 månader. Sen kom han inrullandes, vår lille prins.

 

Älskade prins Filip ♥