I september avled min morfars livskärlek, hans andra hälft.

Han bor nu ensam i det som förut var deras hem, som dom har byggt upp tillsammans.

När han ska äta så stirrar han numera in i spisen som hon förut skymde då det var hennes plats just där.

Det är tyst och han känner sig ensam.

Det är gör ont i mitt hjärta när jag tänker på det.

 

Igår var jag hos honom för att hjälpa honom med diverse papper och ringde runt till företag som envisas med att skicka räkningar i hans kärestas namn med avslutningen DÖDSBO på varenda kuvert.

Tack till svinen som vrider om dolken  som redan sitter i hjärtat på honom.

Vi är 3 stycken som har bett dom ändra detta sedan dagen han blev änkling. Parasiter är vad dom är!

 

Hur som helst ska det vara fixat nu (återstår att se) och jag åkte ifrån en väldigt glad morfar igår.

Jag älskar dig gamla gubbe ♥