En vän delade med sig av >denna< tråden från familjeliv.se på facebook och den väcker många tankar och känslor i mig. Både som mamma och som f.d barnskötare. Tråden i fråga är ju inriktad på 15-timmarsbarnen, men jag tycker samma vad gäller alla barnen!

(Läs gärna tråden för att förstå)

Jag anser att dom som har möjligheten att ha sina barn hemma (om man vet att man inte ska jobba, sjukdom,tentaplugg etc.) och ändå väljer att lämna dom gör helt galet. 
Det finns folk som har skrivit i tråden att "men barnen vill ju...", "jag har rätten att ha dom på fsk så då ska jag ha det!", "är det konstigt att man vill ha lite lugn och ro efter julen" etc. Då känner jag spontant att vad i hela h*****e hände/gick fel på vägen!?

Tänkte man när man blev gravid och bestämde sig för att behålla att "Ja, men va kul med ett barn! Jag orkar egentligen inte, men det är ju bara en kort stund man är hemma heltid med barnet, sen har man ju dagis/förskola som avlastning!"?
Eller fick man kanske en chock av att barnet faktiskt utvecklades och skulle kräva mycket tid,energi, tålamod och engagemang utöver evig kärlek och omvårdnad?

Nej, jag förstår inte och lär aldrig göra det heller för den delen!