Ibland möter man en sann vardagshjälte.

På den där spårvagnen befann sig en riktig vardagshjälte. 
På väg ner för en brant isbacke påväg mot hållplatsen mötte jag en gammal man med kryckor och (vad jag trodde var) hans hemhjälp som drog dramaten. När jag är nedanför den svinhala backen springer samma kille (som inte alls var hemhjälp) förbi mig och skyndar till hållplatsen. Han missade sin vagn och det enda som var bra med det var att jag fick chansen att säga till honom att det han gjorde var fint och berömma honom. En självklarhet för honom att hjälpa, men inte för dom flesta! En vardagshjälte jag är tacksam att jag fick träffa! 

Puss