God morgon!

 

-"Skam den som ger sig!" brukar man (jag också) säga. Det är så jag klappar mig själv på axeln, det hjälper mig. Men långt ifrån alla hjälps av uttrycket, vissa stjälps och faller istället in i "skammen". Vissa behöver mer push och hjälp med motivationen än andra.  För att inte ge sig och lyckas måste man ha disciplin och karaktär. Det får man inte gratis heller utan det måste vara byggas sedan barnsben eller läras in som vuxen. 

Jag själv har det sedan barnsben. Jag tog på mig (eller fick) en roll där jag blev självständig och fick inte jättemycket heja-rop så jag la till det själv. Man har nämligen inte misslyckats försen man gett upp. Slutmålet är sällan det viktigaste utan det är hur man har tacklar vägen dit. Det säger mer om en person än hur många mållinjer man gått igenom.

 

Ett exempel på detta är ju tex. nu när jag jag fick dubbelsidig ischias och därefter inflammation i höften TVÅ veckor ifrån midnattsloppet. Självklart åkte tanken -"Jag skiter i loppet, det kommer aldrig gå!" Förbi i hjärnan, men snabbt tänkte jag om.  -" Jag måste åtminstone försöka!". Och jag har försökt och kämpat med voltarengel, ipren, stretch, kiropraktik, cardio och bålövningar. Hela tuden i samråd med min kiropraktor och vad min kropp känt. Idag sprang jag 3 km med snitt tid på 5.43/km. Det ser alltså ut som att jag kommer att kunna genomföra loppet. Och även om jag inte kan det så har jag försökt, det går fler lopp även om jag hinner fylla 29.

Tack till alla som hållt tummarna och hejat på mig!

So don't give up ♡

Puss