Det blev reaktion på att jag i tidigare inlägg skrev att jag blev rökssugen i skolan.

Jag anser mig vara en rökfri rökare!

Jag har slutat röka! Först under graviditeten med Evelina och sen ammade jag henne i 8 månader. MEN efter det började jag jobba extra på jobbet och då föll jag i cigarettfällan!
Jag visste hur man var gravid utan att röka, hur man var ammande mamma utan att röka, men att jobba utan att röka var främmande för mig! Så det slutade med att jag rökte på jobbet, på fest och på kvällen när Evelina låg och sov.

Sen blev jag ju gravid med Laura och slutade röka och efter att jag slutade amma henne har jag rökt vid 4 olika tillfällen. Sen kom ju lillebror i magen och då har jag ju inte rökt någonting heller. 

En sak är säker, jag vill aldrig mer börja röka, inte ens på fest. Att lyckas vara rökfri är bland det bästa jag har gjort.
Om jag ska vara ärlig så gör jag det inte alls för min egen skull utan enbart för barnen.
Målet är att leva länge och föregå med gott exempel, ja men ungefär så!
MEN det är en kamp varje dag, vissa dagar mer än andra. Jag tänker på en cigarett varje dag och blir otroligt röksugen och samtidigt äcklad. En liten skitcigarett ska väl inte ha "makten" över mig? Vidrigt!

Så precis som en alkoholist kallas nykter alkoholist när den slutat dricka kallar jag mig en rökfri rökare!