Själsfrände
Tror ni att det finns sådana??
Det gör jag och jag tror att det inte behöver vara mellan en man och en kvinna utan att det kan vara mellan vilka som helst!
Idag kom jag på vem Evelinas själsfrände är, det är hennes mormor!
Har gråtit ögonen blodröda ikväll i ren frustration över att jag inte vet hur jag ska tackla det!
Evelina förstår otroligt mycket, faktiskt för mycket för att vara så liten som hon är (18 månader). Hon förstår allt man säger och pratar själv i 2 OCH 3-ordsmeningar på både svenska och serbiska!
Ändå sedan hon föddes har mormor varit speciell för henne, men tiden efter att vi kom hem från Örebro sist har varit annorlunda!
Det går alltså inte 1 timma utan att hon pratar om sin mormor, om hur hon bor, om vad dom har gjort tillsammans och vill titta på alla korten.
HON MINNS ALLTING, verkligen ALLT!
Så fort min mobil eller hemtelefonen ringer så ropar hon - MOMMO, DET E MOMMO!!
Självklart ser hon besviken ut sen när det visar sig att det inte är mormor varje gång!
Och nu 2 kvällar i rad så har det sista hon sagt innan hon somnat varit någoting om mormor, igår ropade hon t.o.m på henne i sömnen några minuter efter hon hade somnat!
Inte nog med det så är det det första hon säger när hon vaknar!
När hon pratar om henne och tittar på henne så får ögonen ett speciellt skimmer.
Och när dom ses så ser man hur dom med en gång klickar, precis som att dom läser varandras tankar!
Kan dom då vara annat än själfränder då??
Min och Zorans frustration grundar sig helt enkelt i att vi känner oss så maktlösa då det inte finns någonting att göra åt saken, utan att hon får fortsätta älska sig mormor på avstånd och vi får stå ut med att se längtan!
Men det är inte lätt! Gråter bara jag tänker på det!
SÅ nu har jag fått skriva av mig lite, tror det blir allt för sällan som jag tar upp mina innersta tankar här i bloggen. Borde egentligen göra det då jag inte skriver dagbok längre, men samtidigt vill man inte bli FÖR privat heller!